dolk.
De går bakom din rygg, sedan ler när ni ses
inte ett spår av baktanke, inte blick, inget ord ges.
De spinner i mörkret, små trådar av ondska
tills banden av vänskap förtvinat till aska.
De gömmer sig bakom ett falskt leende,
ett sådant jävla svinigt beteende
mycket snack och lite verksamhet
en grym och tragisk verklighet.
Ändå har man stått och hållt om deras ryggar
men när det väl gäller, är de bara ynkryggar
vad du gör för dem, får du aldrig tillbaka
ditt hjärta ska du verkligen noga bevaka.
Men det finns faktiskt vänner jag värdesätter
som vandrat vid min sida i dagar och nätter.
när jag hade stupat fick de mej på fötter
jag ska aldrig nånsin glömma vart jag har mina rötter.
Ty sådana vänner fan svårt att finna
ja, de håller faktiskt rent utav på att försvinna
människor idag är rädda för att bli allena
kaotiskt sammhälle = vi är lama och gemena.
Jag älskar mina stridskamrater, få äro ni
Alla andra, bara plast, ett skal med inget inuti
Hörupp nu soldater, ett stadigt gehör;
Verkliga vänner, är värda att dö för!
▲bilden är tagen av min bästa vän och lillebror Noah Gustafsson
gadden gjord av en nära vän, Zack Östergren
moraliskt stöd stod underbaraste syster Emma Holden för▲
