det räcker nu.
Vinden ruskar i trädtopparna.
himlen är röd över staden.
Pulserar i höstnatten
Dess heta andedräkt kryper upp brevid mig.
allting snurrar
Andas tungt och häftigt.
jag låter stora heta tårar
Krossas mot golvet.
Flämtar
Sväljer
Precis som allt annat,
får jag aldrig ge upp
Pressar händerna mot bröstkorgen
jag faller mot betongen
Dunk, dunk dunk dunk!
måste bryta mitt löfte,
Som på ett vilddjur,
utan klor
Knyter jag nävarna en sista gång,
Och tar ett språng in i hettan.
Hatet som brinner hett är min styrka
Ilskan som rinner i blodet är min styrka
Dina ögons fruktan är min styrka
Natten då jag lär dig
Vad som är riktig styrka ▲
Trackback