varg.
du ser på mig med
förakt
Jag vänder dig ryggen
så blås ut ljuset
Mitt hopp kan du ej släcka
Så du tror att din bitande
kyla
skall få mig på fall
försök nå mig
med nordvinden
Mitt hjärta kan du ej frysa
Nej du ditt desperata
mörker
skrämmer inte mig
Så förlama staden
med ditt nattsvarta jag
Min själ mörknar aldrig
Ser ljuset
lossar på knutna händer
reser mig
och vandrar mot dig ▲
Trackback
